Vikingen var mycket mn om sitt utseende. Klderna var ofta tillverkade av grova tyger, men hade starka, klara frger. Ylle och linne verkar ha varit de vanligaste materialen. Trjor var ofta dekorerade med vvda eller fltade band, och kappor prydda med pls. Ofta kunde man knppa i halsen med ett spnne. Mantlar hlls mestadels samman med ett enda spnne, som bars p ena axeln.

Man hade skor av skinn. Ibland anvndes frgade benlindor av ylle. Vid kallt vder och hgtidliga tillfllen anvnde vikingarna grna olika skinn och ldermssor. Kvinnan hade en linnesrk nrmast kroppen, och ovanp denna en kjol som hlls uppe med hngslen. Dessa hngslen var fastsydda i kjolens verkant p baksidan, och fstes framtill med ett par stora spnnen.

Mnga kvinnor bar en enklare yttertrja eller en mindre kappa. Hret sattes upp d man arbetade och skyddades av en sjal. Halsringar, halsband och andra smycken bars av kvinnorna dagligen. Det var nstan som en sorts uniform fr dem. P sina olika resor kom vikingarna i kontakt med andra kulturer, och deras drktseder.

Visa hela svaret

Hur var kvinnor klädda på vikingatiden?

Vikingakvinnorna klädde sig utmanande Kvinnorna i Birka klädde sig betydligt mer utmanande än vi hittills har trott. När Mälardalen kristnades förändrades kvinnoklädseln, möjligen som följd av att den inte gillades av kyrkan. Det tror arkeologen Annika Larsson, som utgående från sin forskning vid Uppsala universitet har rekonstruerat en ny version av hur dräkten kan ha sett ut.

Den rekonstruerade dräkten visas på utställningen Vikingatida Aros på Museum Gustavianum vid Uppsala universitet. I utställningen ingår också en mansdräkt från samma tid. Arkeologen och textilingenjören Annika Larsson, som nu fortsätter sin forskning vid Stockholms universitet, har redan tidigare visat att vikingamännens klädsel genomgick en tydlig förändring när kristendomen nådde Mälardalen kring år 1000, det vill säga vid samma tid som Birka lades ner och Sigtuna anlades.

Nu pekar hennes nya forskningsresultat på att detsamma gällde kvinnornas klädsel, och att den bild vi hittills haft av vikingakvinnornas dräkt i själva verket är en pryd eftertolkning.

Rekonstruerad kvinnodräkt från vikingatiden. Foto: Annika Larsson.

Birkakvinnans dräkt har tidigare beskrivits som en lång hängselkjol i ylle, där både bak- och framstycket bestod av kvadratiska tygstycken som hölls ihop av ett bälte. De karaktäristiska spännbucklorna, som så ofta förknippas med vikingatiden, fästes på hängslena ungefär vid nyckelbenen.

Under dräkten bar hon en linnesärk, och ovanpå alltihop en yllesjal eller -tröja. – Redan en första blick på gravplanerna från de utgrävningar som gjordes i Birka på 1800-talet visar att det här inte stämmer, utan att spännbucklorna antagligen satt mitt på vardera bröstet. Traditionellt har det förklarats med att spännbucklorna fallit ner då liket ruttnat.

Det låter som en rätt pryd tolkning, säger Annika Larsson. Hon baserar sin teori på ett fynd som nyligen gjorts i ryska Pskov, nära Novgorod och de vikingatida handelsvägarna från Birka österut. Fyndet består av omfattande rester av en kvinnodräkt, som kan berätta mycket mer än de små tygfragmenten man hittat i Birka.

Dräkterna bärs av Anna Lövgren, som också sytt upp dem. Foto: Annika Larsson.

Hon menar att Birkakvinnornas kjol bestod av ett enda tygstycke och var öppen framtill. Hängslena behövdes för att bära upp släpet och fungerade som ett slags sele som knäpptes på brösten med stora markerade spännen, spännbucklorna. I dem kunde man hänga sax, kniv och andra redskap.

För att hålla ihop selen framtill användes kedjor och halsband som inte bara var praktiska, utan också dekorativa och statusmarkerande. Annika Larsson teori stärks av ett antal bevarade kvinnofigurerna från bland annat Birka, vars dräkter både har släp och är öppna framtill. Om man får tro de arkeologiska fynden försvann den dräkt Annika Larsson beskriver, inklusive spännbucklorna, i samband med kristendomens intåg.

– Nog kan man tänka sig att den kristna kyrkan hade vissa invändningar mot ett dräktskick som framhävde brösten på det här sättet och som dessutom visade undersärken framtill. Det är också möjligt att dräktskicket var förenat med förkristna ritualer och därför förbjöds, tror hon.

1. I den nya staden Sigtuna fanns ett annat, mer kyskt dräktskick som utgick från kristna normer och värderingar.
2. Ändå visar vi gladeligen upp spännbucklor från Birka tillsammans med runstenar från en kristen miljö, både i vetenskapliga om mer populära sammanhang.
3. I själva verket härstammar de från två helt olika tidsperioder, säger Annika Larsson.

(2008-02-09) : Vikingakvinnorna klädde sig utmanande
Visa hela svaret

Vad hade man för skor på vikingatiden?

Merparten av de vikingatida skorna tillverkades av ko- eller kalvskinn och i vissa fall använde man också getskinn. Många vikingatida skor gjordes av ett enda stycke, men en del tillverkades också av flera olika delar där sömmarna syddes ihop med lintråd eller någon annan typ av tvinnad växtfiber.
Visa hela svaret

Hur tvättade man sig på vikingatiden?

Tvätt: Bad och tvätt hörde ihop – Från arabiska och engelska källor vet historikerna att vikingarna även bar fina kläder. Eftersom de flesta vikingar troligen ägt endast ett fåtal plagg måste de ha tvättats regelbundet – kanske på baddagen. Medan vikingen själv låg i blöt, har en träl eller hans fru troligen tvättat hans kläder och torkat dem så gott det gått.
Visa hela svaret

Hur vet man att man är släkt med vikingar?

Kan DNA-test ge svar om vikingaanor? © Gerhard Albe/Sjöhistoriska museet Det är inte så att vikingar hade något särskilt “vikinga-DNA”, utan på vikingatiden likaväl som i dag fanns en mångfald av olika släktlinjer i Norden. Med test av Y-DNA (möjligt att göra för män) och mtDNA (möjligt för alla) kan man se vilka som är ens närmaste släktingar på rak fädernelinje respektive rak moderlinje bland dem som har gjort samma DNA-analys.
Visa hela svaret

Hur gammal blev man på vikingatiden?

Hur gammal blev man på vikingatiden? – Den genomsnittlige vikingen levde ungefär 30-35 år. Det fanns säkert de som blev både 70 och 80 år men det var ovanligt. Var man 45 år var man gammal. Män blev äldre än kvinnor på vikingatiden. Säkert hälften av alla barn som föddes dog innan de blev 10 år.
Visa hela svaret

Vad åt man för mat på vikingatiden?

Kött och fisk – Vikingarna har haft en köttdiet baserad på griskött. Fårkött, fisk och vilt har också spelat en stor roll. Särskilt bör sälen nämnas, som lämnade kött, blod och fett. Musslor och andra skaldjur utgjorde i vissa fall omväxling i kosten. En del kött åts färskt, medan det mesta konserverades på olika sätt – torkning, surning, gravning genom nedgrävning, rökning, saltning och under den kalla årstiden även frysning.

När bålet är tänt bör lerkärlet sättas in vid sidan av elden. Härvid uppvärms kärlet från sidan och inte från botten, som annars är brukligt. Här måste man vara uppmärksam så att inte maten bränner fast på kärlets ena sida. Därför måste man röra om i kärlet, inte bara för att slippa att maten bränner fast på ena sidan, utan också för att fördela värmen i maten. Det är också nödvändigt att vända på kärlet. Då lerkärl är en dålig värmeledare, kan maten koka på ena sidan och vara kall på andra sidan. Slå inte av skeden mot kanten på lerkärlet efter omrörning, det kan få kärlet att spricka. Ha hellre en liten skål i närheten att lägga skeden i. Används uppvärmda stenar till kokning, så var försiktigt när stenarna läggs i kärlet. Till detta kan användas en stor lerskärva eller ett par våta träskedar. Ha alltid ett kar med vatten stående i närheten. Lerkärl tål inte att stå i elden med bara lite vatten eller mat i utan går då lätt sönder. Kärlen måste alltid vara fyllda till minst hälften. Därför är det viktigt att välja rätt storlek på kärlen. Om man skall ha salt i maten skall detta tillsättas precis innan serveringen. Saltar man från början, bildas det saltkristaller i kärlets lera vilket gör kärlet svagt och poröst.

▶ Kokt torsk med smör och senap ▶ Kokta vetekärnor med kött och örter ▶ Spettstekning ▶ Kokning i lera ▶Fisk i kokgrop
Visa hela svaret

Vad är typiskt för vikingatiden?

Nordbornas färder under vikingatiden – Karta över skandinaviska bosättningar, eller områden med skandinaviskt inflytande, från 700- (mörkröd), 800- (röd), 900- (orange) och 1000-talen (gul). Grönt betecknar områden som ofta utsattes för vikingarnas räder och besök men med få eller inga skandinaviska bosättningar.
Visa hela svaret

Vad åt vikingarna unga fakta?

Vikingar, Fester Stora fester som kallades gillen eller gästabud var ett viktigt inslag i vikingens tillvaro. Där möttes man för att roa sig, men också för att göra upp affärer, utbyta erfarenheter och planera resor.

Ett gästabud kunde vara i flera dagar. Gästerna klädde alltid upp sig med det bästa de hade. Man drog ofta lott om vem som skulle sitta bredvid vem. Om en ung man hamnade bredvid samma flicka två gästabud i rad, förväntades han gifta sig med henne.

Mat Man åt mest kött som kokats eller stekts på spett. Ibland serverades köttet rått, och man värmde det genom att lägga det innanför skjortan en stund. Fisk var annars den vanliga kosten till vardags. Man torkade eller saltade oftast fisken, och smaksatte den vid måltiden med olika kryddor.

Orvar tillverkades på kött, blod och fett. Fårtarmar användes som skinn, och kryddor som senap och pepparrot piffade upp smaken. Frukter och vilda bär samlades in under sommaren och torkades för att smaksätta måltider under höst och vinter, då man åt mer. Man drack mjöd, ett slags mycket starkt öl där huvudingredienserna var honung, vatten, humle och malt.

Vikingarna var också mycket förtjusta i vin, men det importerades alltid från andra länder.

/td>

/td>

Vanligen drack man ur stora oxhorn som inte gick att ställa ner. Man fick helt enkelt hålla i sitt mjödhorn till det var tomt. Förmögna människor kunde stoltsera med bägare i silver, guld eller glas som skaffats genom handel eller rövartåg. Berättelser – en viktig del av gästabud! Konsten att berätta var högt skattad hos vikingarna.

Vanligen förtäljde man sagor om gudar och stora hjältar. Ibland läste man upp dikter. En riktig viking förväntades kunna dikta en rytmisk berättelse för att beskriva en händelse i samma ögonblick som den ägde rum. Detta kallades “kväde”. En krigare som besegrats kunde vända sig till sin motståndare och kväda ett stycke som var en kommentar till situationen.

Ett kväde var passande sista ord för en viking. Det kunde till exempel låta så här: “Nu du mig dräptmed arga vapen.Icke något aggJag hyser mot dig.Med glädje mitt hjärta Omfamnar klingan.” Det var ett storartat sätt att sluta sina dagar på. Men ibland blev motståndaren så rörd att han skonade den besegrade:- “Det var ett vackert kväde.

Nu går vi och tar en öl istället.”

Vikingar, Fester
Visa hela svaret

Hur ofta duschade man förr?

Badade sällan hela kroppen – I Sverige i övrigt tvättade man sig mer ordentligt en gång i veckan – på lördagen. Hela kroppen badades dock bara några gånger om året, framförallt vid julen. Då lögade man sig i en trätunna, husfar först och därefter gårdsfolket i tur och ordning, i samma vatten.

• Detta gällde alla samhällsklasser.
• I sin berömda dagbok berättar till exempel “Årstafrun”, Märta Helena Reenstierna, att hon badar hela kroppen endast ett par gånger om året.
• Upptäckten av kopplingarna mellan hygien och hälsa, i kombination med förbättrad standard i hemmen, ledde under 1800- och 1900-talen till ett ökat badande.

I dagens spa-anläggningar har de rituella och magiska baden för hälsa och väl-befinnande återuppstått. Publicerad i Populär Historia 9/2013
Visa hela svaret

Hur såg vikingarnas tatueringar ut?

Var vikingarna tatuerade? Praktiserade de verkligen tatueringskonsten? Ovanstående är ett par omformuleringar av en av de mest frekventa tatuerings-sökfrågorna på internet. Frågan har för all del funnits med länge, fast den har inte fått sådan uppmärksamhet förrän nu när allehanda TV-produktioner börjat dyka upp på våra skärmar.

• Det i sin tur har skapat en trend av »vikingatatueringar« baserade på runor, isländska tecken, fornnordiska mönster, etc.
• Det mest sanningsenliga svaret i dagens läge lyder dock: »Mja, man vet inte så noga.
• Man tror att vikingarna var tatuerade, utifrån vissa historiska insinuationer, men det finns inga bevis för det«.

Ännu har ingen stött på några mumifierade kvarlevor av vikingar, varför konkreta biologiska bevis helt saknas. Kunde man ha turen att hitta en tatuerad viking i samma skick som de egyptiska mumierna – eller Ötzi, vore det en helt annan sak. Tyvärr har man heller inte några talande arkeologiska bevis, i form av exempelvis nålar eller bläckskålar.

1. Allt som egentligen finns är tvehågset tolkningsbara dokumentationer på arabiska.
2. Vikingarna dokumenterade tyvärr själva ingenting utöver sina runristningar, vars otroligt korta meddelanden aldrig innehållit något om tatueringar.
3. Allt är därav upphängt på »vittnesmål« från Ahmad Ibn Fadlan, en resande arabisk statsman, som iakttog »ruser« (svenska vikingar) i Österled, vid idag motsvarande Volga, Ryssland.

Förutom att beskriva deras badrutiner, beväpning, kläder och lynne, beskrev Fadlan också deras utseende. I raderna om hur ruserna såg ut har Fadlan skrivit: » Från nageln intill halsen är de tatuerade i grönt med träd och andra bilder.«. Huruvida detta då var faktiska tatueringar beror på tolkningen.

Flera källor påpekar att det arabiska ordet här som översatts till »tatuerade« lika väl kan tolkas mer allmänt till »mönstrade« eller »ornamerade«. Det kan alltså lika gärna vara ritat på kroppen som tatuerat i huden. Det kan ha varit någon form av kroppsmålningar kopplade till någon i tid närliggande ritual eller strid vikingarna varit med om eller stod inför.

Flera historiker menar också att detta kan vara rent påhitt från Fadlans sida. Att han då utöver att svartmåla vikingarna genom deras barbariska beteende och tvivelaktiga hygien, vidare önskar svartmåla deras kultur genom att påstå dem ha besudlat sina kroppar permanent.

1. Andra sidan hävdas att det klart sannolikt handlar om tatueringar, särskilt som de framträder som gröna – då svart tatueringspigment, speciellt från sot, i regel framträder som blått, grönt eller blå-grönt.
2. »Träd och andra bilder« är troligtvis hur Fadlan tolkade typiska nordiska mönster och symboler.

Vidare påpekas att vad Fadlan än sett eller skrivit, återfinns inte tatueringar i några av de sagor eller kväden som finns kvar efter vikingarna. Å andra sidan har dessa sagor och kväden nedtecknats i efterhand av andra parter. Att dessa då inte nämner någon form av tatueringskonst bevisar heller ingenting.

Vad som ligger vikingarna till fördel – om vi ska anta att de var tatuerade, är deras vidsträckta resor till flera »främmande« kulturer. Därmed behöver de inte alls ha praktiserat tatueringskonsten själva – de kan ha låtit andra tatuera dem. Sannolikt är förövrigt, om de själva praktiserade tatueringar, att de upphämtade kunskapen någonstans utomlands.

Andra källor kring vikingarnas utseende talar också om för oss att det förekom krigsmålningar, rituella kroppsmålningar och smink. Ett folk som då i andra sammanhang och på andra sätt smyckat sina kroppar, kan också antas ha smyckat sig permanent med tatueringar.

• Men, lika mycket som vi kan anta att, kan vi anta att inte,
• Oavsett vad vi tycker eller vill tro, finns det ännu inga bevis för att vikingarna var tatuerade.
• Folk som försöker vill då och då ta »vägvisaren« – den isländska symbolen »vegvísir«, som någon sorts bevis av hävd.
• Särskilt som denna blivit en populär »vikingatatuering« idag.

Dock är det så att denna symbol inte kan spåras längre tillbaka i nordisk kontext än till 1700-talet – till en trolldomsskrift vid namn »Galdrabok« (»Magiboken«). Den kan dock spåras något längre i annan kontext, då den förekommer i det engelska verket »The Solomon’s Testament« (»Salomons testamente«) – en skrift inom kristen mysticism från 1400-talet.

https://www.historyonthenet.com/viking-tattoos-historical-or-not https://nordicperspective.com/history/vegvisir-guide https://sagy.vikingove.cz/en/origins-of-the-vegvisir-symbol/ https://scandinaviafacts.com/how-the-vikings-got-tattoos-and-why/ https://skjalden.com/did-vikings-have-tattoos/ https://skjalden.com/vegvisir/ https://www.svd.se/vikingarnas-smutsiga-satt-chockade-ibn-fadlan https://www.tattoodo.com/articles/viking-tattoos-symbology-of-the-northmen-150008

Visa hela svaret

Vad hade kvinnorna på sig på vikingatiden?

Textilhantverk – Textilredskap är vanliga i kvinnornas gravar. Det är små trissor till sländor som man spann med, nålar, saxar och ibland ullkammar eller glättare. Med en glättare kunde man göra linne blankt. Vävtyngder. Foto: SHM
Visa hela svaret

Hur såg Vikingakvinnorna ut?

Vardagslivet för vikingarna – Vikingakvinnor var fria och blev myndiga vid 20 års ålder. De kunde ärva sina män och ogifta kvinnor kunde också bli familjens överhuvud. Dock kunde hon vanligtvis inte välja partner, då äktenskap oftast arrangerades av familjen. Kvinnor levde ofta längre än män men de som dog unga gjorde oftast det i barnsäng.

• Vinnorna hade rätt att skilja sig och gifta om sig, men även att bo med gifta män och få barn med dem.
• Vikingar hade en väldigt varierad kost, de åt både grönsaker, spannmål och kött.
• Öttet saltades eller röktes till exempel, men även korvar och kokt kött åts.
• Även skaldjur och fisk var viktig föda för vikingarna.

Gröt, bröd och mejeriprodukter var också en del av deras kost. Alkohol dracks också en del, så som mjöd, öl och vin. Som du ser åt de mat från alla delar av kostcirkeln, oftast kryddad med svartpeppar. Vikingarna ägnade sig mycket åt sport, bland annat var sporter som involverade vapen och kamp populära.

• Bland dessa sporter fanns spjutkastning och stenkastning.
• Brottning och boxning var också av intresse för vikingarna.
• Simning var också en mycket populär sport på vikingatiden.
• Bland vintersporterna som utövades fanns både skidåkning och skridskoåkning.
• Som underhållning spelades både brädspel och kortspel, till exempel schack som uppkom på slutet av vikingatiden.

De hade med andra ord gott om skoj också. : Vardagsliv
Visa hela svaret

Hur gjorde man tatueringar på vikingatiden?

TATUERINGSHELG INSTÄLLD

Detta evenemang har redan ägt rum.

Tatueringsevenemanget är tyvärr inställt. The Viking Museum gästas av tatueraren Viktor Ohlsson 20-22 mars. Viktor visste redan som sexåring att han ville bli tatuerare och hans stora intresse för tatueringshistoria lockade honom att bemästra en gammal teknik, inspirerad av den vikingarna använde, som går ut på att tatuera med nål för hand.

Viktor utför endast mindre och färdiga motiv, då tiden inte räcker till annat. Motiv finns i två olika storlekar och kommer att kosta mellan 500 och 1000 kr. På plats finns en färdig mall med många olika motiv inspirerade av vikingatiden, den vikingatida runraden och andra historiskt inspirerade skisser.

På fredagen och lördagen går det bra att tatuera eget motiv, men detta måste specificeras i bokningen. Fredag 20 mars och lördag 21 mars Bokningar Fredag och lördag tar Viktor emot bokningar. Skicka en intresseanmälan till oss nedan för att boka din tid.

Söndag 22 mars Drop in. På söndagen är det endast möjligt att tatuera efter färdig stencil. Tatueringarna är av mindre storlek och inspirerade av vikingatiden och andra epoker. *The Viking Museum och Viktor Ohlsson erhåller rätten att neka motiv. Ha giltig ID-handling med dig. Vi tatuerar ingen under 18 år.

: TATUERINGSHELG INSTÄLLD
Visa hela svaret

Camilla Westergren