Tyg

Vad Hade Vikingarna För Kläder?

Vad Hade Vikingarna För Kläder
Vikingen var mycket mn om sitt utseende. Klderna var ofta tillverkade av grova tyger, men hade starka, klara frger. Ylle och linne verkar ha varit de vanligaste materialen. Trjor var ofta dekorerade med vvda eller fltade band, och kappor prydda med pls. Ofta kunde man knppa i halsen med ett spnne. Mantlar hlls mestadels samman med ett enda spnne, som bars p ena axeln.

Skor av lder, knpptes ibland med en sleif.

Man hade skor av skinn. Ibland anvndes frgade benlindor av ylle. Vid kallt vder och hgtidliga tillfllen anvnde vikingarna grna olika skinn och ldermssor. Kvinnan hade en linnesrk nrmast kroppen, och ovanp denna en kjol som hlls uppe med hngslen. Dessa hngslen var fastsydda i kjolens verkant p baksidan, och fstes framtill med ett par stora spnnen.

En tonrstjej under vikingatiden. Hon br en lng klnning av linne och en armring av guld.

Mnga kvinnor bar en enklare yttertrja eller en mindre kappa. Hret sattes upp d man arbetade och skyddades av en sjal. Halsringar, halsband och andra smycken bars av kvinnorna dagligen. Det var nstan som en sorts uniform fr dem. P sina olika resor kom vikingarna i kontakt med andra kulturer, och deras drktseder.

Samhllet Vxa upp som viking Fester Ting och lagar
Hur man bodde Klder Hantverk Runor
Lekar och jakt Begravningar

Visa hela svaret

Hur klädde sig Vikingakvinnor?

Vikingakvinnorna klädde sig utmanande Kvinnorna i Birka klädde sig betydligt mer utmanande än vi hittills har trott. När Mälardalen kristnades förändrades kvinnoklädseln, möjligen som följd av att den inte gillades av kyrkan. Det tror arkeologen Annika Larsson, som utgående från sin forskning vid Uppsala universitet har rekonstruerat en ny version av hur dräkten kan ha sett ut.

  • Den rekonstruerade dräkten visas på utställningen Vikingatida Aros på Museum Gustavianum vid Uppsala universitet.
  • I utställningen ingår också en mansdräkt från samma tid.
  • Arkeologen och textilingenjören Annika Larsson, som nu fortsätter sin forskning vid Stockholms universitet, har redan tidigare visat att vikingamännens klädsel genomgick en tydlig förändring när kristendomen nådde Mälardalen kring år 1000, det vill säga vid samma tid som Birka lades ner och Sigtuna anlades.

Nu pekar hennes nya forskningsresultat på att detsamma gällde kvinnornas klädsel, och att den bild vi hittills haft av vikingakvinnornas dräkt i själva verket är en pryd eftertolkning.

Vad Hade Vikingarna För Kläder
Rekonstruerad kvinnodräkt från vikingatiden. Foto: Annika Larsson.

Birkakvinnans dräkt har tidigare beskrivits som en lång hängselkjol i ylle, där både bak- och framstycket bestod av kvadratiska tygstycken som hölls ihop av ett bälte. De karaktäristiska spännbucklorna, som så ofta förknippas med vikingatiden, fästes på hängslena ungefär vid nyckelbenen.

Under dräkten bar hon en linnesärk, och ovanpå alltihop en yllesjal eller -tröja. – Redan en första blick på gravplanerna från de utgrävningar som gjordes i Birka på 1800-talet visar att det här inte stämmer, utan att spännbucklorna antagligen satt mitt på vardera bröstet. Traditionellt har det förklarats med att spännbucklorna fallit ner då liket ruttnat.

Det låter som en rätt pryd tolkning, säger Annika Larsson. Hon baserar sin teori på ett fynd som nyligen gjorts i ryska Pskov, nära Novgorod och de vikingatida handelsvägarna från Birka österut. Fyndet består av omfattande rester av en kvinnodräkt, som kan berätta mycket mer än de små tygfragmenten man hittat i Birka.

Vad Hade Vikingarna För Kläder
Dräkterna bärs av Anna Lövgren, som också sytt upp dem. Foto: Annika Larsson.

Hon menar att Birkakvinnornas kjol bestod av ett enda tygstycke och var öppen framtill. Hängslena behövdes för att bära upp släpet och fungerade som ett slags sele som knäpptes på brösten med stora markerade spännen, spännbucklorna. I dem kunde man hänga sax, kniv och andra redskap.

För att hålla ihop selen framtill användes kedjor och halsband som inte bara var praktiska, utan också dekorativa och statusmarkerande. Annika Larsson teori stärks av ett antal bevarade kvinnofigurerna från bland annat Birka, vars dräkter både har släp och är öppna framtill. Om man får tro de arkeologiska fynden försvann den dräkt Annika Larsson beskriver, inklusive spännbucklorna, i samband med kristendomens intåg.

– Nog kan man tänka sig att den kristna kyrkan hade vissa invändningar mot ett dräktskick som framhävde brösten på det här sättet och som dessutom visade undersärken framtill. Det är också möjligt att dräktskicket var förenat med förkristna ritualer och därför förbjöds, tror hon.

  1. I den nya staden Sigtuna fanns ett annat, mer kyskt dräktskick som utgick från kristna normer och värderingar.
  2. Ändå visar vi gladeligen upp spännbucklor från Birka tillsammans med runstenar från en kristen miljö, både i vetenskapliga om mer populära sammanhang.
  3. I själva verket härstammar de från två helt olika tidsperioder, säger Annika Larsson.

(2008-02-09) : Vikingakvinnorna klädde sig utmanande
Visa hela svaret

Hur gjorde vikingarna sina kläder?

Kvinnorna vävde och sydde vikingarnas kläder. De klippte fåren, kardade ullen och spann den till garn. Pojkar och män hade lång skjorta, mantel och långa byxor som de snörde ihop upp till knäna. Skorna knöt de fast med snören.
Visa hela svaret

Vad hade vikingar för skor?

Merparten av de vikingatida skorna tillverkades av ko- eller kalvskinn och i vissa fall använde man också getskinn. Många vikingatida skor gjordes av ett enda stycke, men en del tillverkades också av flera olika delar där sömmarna syddes ihop med lintråd eller någon annan typ av tvinnad växtfiber.
Visa hela svaret

Hur färgade vikingarna kläder?

Hur färgade vikingarna kläderna? – Klart färgade kläder visade att man var rik Vikingarnas kläder visade hur rik och mäktig man var. Hade kläderna starka färger signalerade det att ägaren var en rik kvinna eller man. Fattiga människor hade inte råd att köpa de bästa färgämnena, eller den tid det tog att färga stora mängder ull i riktigt klara färger. Härvor med garn färgat på vikingatida vis Vitt ylletyg fick man genom att använda ull från vita får. Svart tyg fick man fram genom att använda ull från svarta får. De är egentligen mörkbruna. Sedan färgade man garn av den mörkbruna ullen med mörkblå färg.

Slutresultatet blev ett blåsvart ylletyg, så mörkt att det såg svart ut för ögat. Tyg av lin är svårt att färga. Det enda färgämne från vikingatiden som fäster bra på linnetyg är blåfärg från vejde. Oftast fick linnetyget förbli ofärgat och gulbrunt eller så blektes det. Man blekte tyget genom att lägga det i ett bad av urin eller lut under flera veckors tid och efter det solblektes tyget tills det blev vitt.

Det tog lång tid och vitt linnetyg ansågs särskilt värdefullt. Färgning med björklöv När man analyserat tygrester från vikingatiden har man sett att följande växter användes till färgning av tyg. Blått Vejde (Isatis tinctoria – blad) ger en vacker blå färg som är omständlig att få fram.

  1. Rött Vitmåra (Galium boreale – rötter) ger en kopparröd färg, liknande en riktigt rödhårig människas hår.
  2. Rapp (Rubia tinctorium – rötter) ger klarrött, men växer inte i norra Europa.
  3. Vägglav (Xanthoria parietina – hela laven) ger purpurfärg (blå/röd).
  4. Gult Inga tygfynd från vikingatiden visar vilka växter som användes till gul färg.

Växter som troligen använts, även om det inte är bevisat, är: ljung (Calluna vulgaris = gult), färgreseda (Reseda luteola = klargult) och färgginst (Genista tinctoria = gult). Innan man färgade garnet lades det i blöt tillsammans med alun, Det gjorde man för att färgen inte skulle försvinna när kläderna tvättades. Gryta för färgning
Visa hela svaret

Vem var den största Vikingen?

1. Knut den Store – Vad Hade Vikingarna För Kläder Knut den store lyckades erövra och behålla makten över stora landområden. På målningen ber han sin hird om förlåtelse efter att ha brutit mot de regler som han själv satt upp. © Louis Moe/Dansk Skolemuseum Född: 995Död: 1035 Knut den store har skapat sig ett sådant eftermäle att han utan konkurrens kan kalla sig för historiens mäktigaste viking.

Trots att han inte var Sven Tveskäggs äldste son lyckades han bygga upp ett enormt rike. Knut den store kröntes till kung av Danmark, Norge och England. Knut var så mäktig att kyrkan inte vågade invända mot att han hade två fruar: en i Norden och en i England. Han stärkte dessutom handeln i sitt stora rike genom att reformera myntsystemet.

Utan hjälp från brodern Harald II hade Knuts vikingaimperium dock troligen förblivit en dröm. Knuts söner levde inte särskilt många år efter faderns död, och hans mäktiga rike splittrades snabbt. : 10 i topp: Historiens mäktigaste vikingar
Visa hela svaret

You might be interested:  Vad Är Bomull För Material?

Vad hette män på vikingatiden?

Källorna till personnamn på vikingatiden är i första hand runinskrifter från vikingatidens slut. Även förleder i ortnamn är viktiga, men där finns svårigheten att datera namnen rätt. Vi kan vidare jämföra med litterära källor från västra Norden, som visserligen är skrivna på medeltiden men som verkar ha bevarat stora delar av det förhistoriska personnamnsskicket.

Mycket viktiga är slutligen de inhemska namnen i svenska medeltida källor. En lista över de vanligaste mansnamnen i nordiska runinskrifter toppas av (i modern form): Sven, Björn, Thorsten, Ulv och Anund, Längre ner på listan finns Gunne och namn som Åsgöt, Holmger, Thorger, Motsvarande kvinnonamn är Thora, Åsa, Gudlög, Holmfrid och Gyrid samt exempelvis Sigrid, Gulla, Ingethora och Kättilvi,

Som exemplen antyder finns det många namn som består av två delar; delarna kunde kombineras ganska fritt för att bilda nya namn: förutom de nyssnämnda Holmger och Kättilvi finns bland annat kvinnonamnet Holmvi, Personer som omtalas på runstenar klarar sig mestadels med ett enda namn.

Oftast är detta namn vad vi skulle kalla ett dopnamn eller förnamn, men inte sällan kan man fråga sig om det rör sig om ett binamn (ett smeknamn eller öknamn) som används ensamt. Några exempel är Grane (‘han med mustaschen’), Räv och Tjock, Det tycks vara nästan enbart män som bär den typen av namn. Ett undantag är den berömda Kata från Varnhem, vars namn bör ha betytt ‘den glada’ (en riktigare modern form är Kåta ).

Till den relativt fåtaliga grupp som omtalas med två namn hör smålänningen Toke Oniding.
Visa hela svaret

Var vikingarna smutsiga?

Vikingarna var så förtjusta i vatten och tvål att de uppkallade en veckodag efter sitt dopp i baljan: Lögardagen (lördag) betydde på fornnordiska “baddag”. Renlighet var så viktigt för vikingarna att när Bysantinska riket år 907 slöt fred med svenska vikingar i Svarta havet krävde skandinaverna tillgång till bysantinernas offentliga bad “så ofta som de ville”.
Visa hela svaret

Hur ofta badade vikingar?

Vad Hade Vikingarna För Kläder Många vet inte att Váli är namnet på en fornnordisk gud. Så vad skulle inte vara bättre än att skriva ihop en artikel om hur vikingarna groomade sig och vad det betydde för dem under medeltiden. Till vår hjälp för denna artikel frågade vi Charlotte Hedenstierna-Jonson, fil.dr i Arkeologi om varför och hur vikingarna var så fåfänga av sig.

  1. För fåfänga var dom.
  2. Den populära bilden av vikingarna är att de var ett gäng vilda och smutsiga primitiva barbarer.
  3. Så här skildrar t ex Ahmad ibn Fadlan, en arabisk resenär och krönikör mötet med vikingarna: ” Varje dag tvättar de ansikte och huvud i det smutsigaste och snuskigast tänkbara vatten.
  4. Det går till så, att varje morgon kommer en slavinna med ett handfat vatten.

Hon räcker det åt sin herre, och han tvättar händerna, ansiktet och håret och reder ut det med en kam i handfatet. Sedan snyter han sig och spottar i vattnet ja, det finns inget snusk som han inte gör i samma vatten. När han har gjort ifrån sig sitt, bär slavinnan handfatet vidare till nästa och han gör detsamma som kamraten.

Och så bär hon det vidare från den ene till den andre tills det gjort sin rund till alla i huset. Och var och en snyter sig och spottar i handfatet och tvättar däri ansikte och hår ” Verkligheten är dock troligtvis den motsatta. De hade väl utvecklade grooming rutiner, badade sig i vad som påminner om finsk bastu och hade en mängd olika hårfrisyrer som de ansade och skötte om väl.

Det är troligtvis att ibn Fadlan är lite färgad av sina fördomar (som muslim skulle man tvätta sig i rent vatten fem gånger om dagen inför bönerna). En annan samtida källa (Ibn Rustah), och även majoritet av övriga källor beskriver istället vikingarna som rena och prydda med olika ornament och armringar av guld.

Exempelvis badade vikingarna sig en gång om dagen jämfört med övriga européer som på den tiden endast badade 1-2 gånger per år. Ordet lördag kommer från det fornnordiska “laugardagur”, lögardag, som helt enkelt betyder tvätt-dag. Jämfört med övriga européer var vikingarna snarare modemedvetna, eleganta karlar med tjusning och självsäkerhet.

Munken John av Wallingford skriver bland annat att de ansågs som väldigt attraktiva hos de erövrade anglosaxiska adelskvinnornas ögon. I Hávamál (en samling vikingadikter som innehåller praktiska kloka levnadsregler) kan vi bland annat läsa: ” Vatten tarvar vandrarn, som kommer till måltid, handduk och vänlig välkomst; välvilligt sinne, om han sådant kan vinna, samspråk och bjudning tillbaka.” Det vill säga att inför varje måltid bör vatten och handduk erbjudas.

Arkeologiska fynd visar att det var extremt vanligt, över hela norden med pincetter, tandpetare, nagelklippare och kammar. Det var till och med vanligt att de färgade håret och skägget. Ibn Fadlan observerade även bland annat att vikingamännen blekte sitt skägg gulvitt med hjälp av en mjuk tvål. Fördelen var den också att lössen då dödades.

På gamla träsnitt av vikingar kan man se att det var vanligt med ansning och trimning av skägg. Man har hittat allt från helskägg och mustascher till getskägg. Det fanns dock tillfällen då vikingarna släppte på finpedikyren och lät allting helt enkelt vara.

Ett exempel är vid sorg eller om en nära hade gått bort. I Sämunds Edda (poesi samling) kan vi bland annat läsa att Váli själv lät håret växa fritt utan ansning tills han dräpt Balders fiende. ” Rind föder Vale i vänstersalar, denne Odens son kämpar, en enda natt gammal; sin hand han ej tvättar eller huvudet kammar, förr’n på bålet han lägger Balders fiende.

Tvungen jag talade, nu skall jag tiga ” Vi på magasin Váli ville veta mer om varför vikingarna var så fåfänga och prydda av sig. Till vår hjälp frågade vi Charlotte Hedenstierna-Jonson, fil. Dr i arkeologi och disputerade 2006 på avhandlingen “The Birka Warrior – the material culture of a martial society”, om varför hon tror vikingarna var så fåfänga av sig: Charlotte: Det är en spännande fråga.

  1. Jag tror inte att vikingarna egentligen var mer fåfänga än andra – människor har i alla tider varit intresserade av att se bra ut och göra sig fina, smycka sig.
  2. I det arkeologiska materialet finns många kammar, både i mäns och kvinnor gravar.
  3. Pincetter finns i både mans- och kvinnogravar medan saxar och sk örslevar (vikingatidens motsvarighet till tops) finns i “rika” kvinnogravar.

Alla dessa saker användes för den personliga hygienen och utseendet. De få bilder av vikingatidens människor som finns visar alltid människor som är friserade, har de skägg är dessa aldrig vildvuxna osv. Det är sant att det finns skriftliga källor som beskriver nordborna som renliga, eller snarare att de badar relativt ofta.

  1. Det finns även arabiska källor som beskriver dem som orena.
  2. Det är säkert i båda fallen frågan om en sorts kulturkrock där nordborna inte gör på samma sätt som de som skrivit/berättat om händelsen.
  3. Vali: Vilken typ av klädsel och smycken hade man på sig? Charlotte: Vad det gäller dräkt och smycken så har det förstås varit en fråga om hur stora tillgångar man har haft.

Tyg var en viktig handelsvara och dräkten kunde, om man hade råd och möjlighet, kantas med sidentyger, band med guld- och silvertråd, pälsverk osv. Tygerna var färgade med hjälp av olika växter och dräkten inte så beige-brun som man ofta tänker sig. Huvudbonader var också viktiga och dessa mössor var även de dekorerade med färgglada vävda band, päls, suld- och silvertråd – allt beroende på rikedom och vilka kontakter man hade.

En stor skillnad mot dagens samhälle var att man bar sina rikedomar på sig. Man satte inte in dem på bank. Smycken, pärlor, exotiska tyger osv fungerade både som statusmarkörer och ekonomisk säkerhet. Så har det varit i de flesta äldre samhällen. Både män och kvinnor bar smycken, men av olika typ. Ett typiskt manligt praktsmycke var exempelvis de sk ringnålarna.

Statusföremål som svärd, stridsknivar osv kunde också vara rikt dekorerade. Bältet var också ett sätt att visa status och rikedom. Det kunde vara dekorerat med beslag av brons och/eller silver. Vali: Tack Charlotte. Några hundra år senare var det inte längre trendigt med bra personlig hygien i Skandinavien.
Visa hela svaret

Hur hade vikingarna sitt har?

Valkyrior med knut i nacken – Mannen har ofta långt bakåtkammat hår medan kvinnan har en konstfull hårknut i nacken och ett hår som faller långt ner på ryggen. En likartat frisyr hittar man också på små hängen i form av en kvinna från vikingatiden. De har tolkats som avbildningar av Valkyrior.
Visa hela svaret

You might be interested:  Hur Många Grader Tvättar Man Kläder I?

Är svenskar vikingar?

Orsaker till vikingatågen – Vi vet inte säkert hur ordet viking kommit till. Kanske hörde det en gång samman med vik. Folk som bodde i vikarna och seglade ut därifrån. De svenskar som seglade österut kallades inte vikingar utan varjager eller rus, Nordiska köpmän hade redan före vikingatiden seglat längs Västeuropas kuster och sett de rikedomar som fanns där.
Visa hela svaret

Vilket språk pratar vikingar?

Så talade vikingarna Det har skrivits många böcker om vikingarna, ändå inte så många som man kunde tro med tanke på det stora internationella intresset för den delen av Nordens historia. Kulturen, religionen, resorna och vapnen är väl beskrivna men språket, bortsett från runorna, har av någon anledning inte lockat forskarna särskilt mycket.

  • Unskapslucka Vikingarnas språk har studerats på flera skandinaviska universitet men inriktningen har alltid varit att förstå det skrivna språket, inte att tala det.
  • Många historiker och språkforskare har kunnat läsa sagorna och dikterna – men aldrig högt.
  • Rune Palm, runolog och docent i nordiska språk vid Stockholms universitet, försöker med sin nya bok täppa till den kunskapsluckan.

På drygt 500 sidor beskriver han fornnordiskan ur alla aspekter: orden, grammatiken och hur det hela hänger ihop med de övriga språken. Hur kan man veta? Ett kapitel heter “Tal och berättande” och frågan blir förstås hur man kan veta hur det lät. -Vi utgår från skriften, och det blir kanske inte hundraprocentigt eftersom ett tecken kan motsvaras av flera ljud.

Sedan kan vi jämföra med språket på medeltiden några hundra år senare, då man mer exakt skrev som man talade. Då kan vi dra slutsatsen att man nog sade så tidigare också. -Vi kan också jämföra med tyskan och engelskan för att få förklaringar. Många ord var gemensamma för språken och dialekterna, sedan har de förändrats mer eller mindre, säger Rune Palm.

Älvdalska Dagens svenskar hade alltså inte förstått särskilt mycket av en konversation med en viking. Men några av oss hade förstått mer än andra. -Möjligen hade en jämte förstått en del, den dialekten är väldigt ålderdomlig. Den som talar älvdalska hade också förstått bra mycket mer än svenskar som talar riksspråk.

En gotlänning skulle också förstå en del, säger han. -En islänning skulle däremot förstå det mesta, även om många ord som vikingarna använde inte finns kvar i dag. Men om en viking återuppstod och till exempel sade att han var hungrig eller att han hade haft det för jäkligt så skulle en islänning förstå det utan problem.

Att dagens svenskar inte skulle kunna prata med en viking betyder inte att språken saknar samband. Utöver många gamla ortsnamn och substantiv som spjut, svärd och sköld finns faktiskt själva ryggraden i språket kvar. Orden och, i, att, en, som, det är, av, den, på, för, med, de, till, har, inte, ett och om, lät ungefär likadana på vikingarnas tid.

  1. Dansk tunga” Fornnordiskan, eller “dansk tunga” som den ibland kallas av språkvetarna, var ett gemensamt språk för stora delar av Norden.
  2. Även om länderna inte fanns för 1000-1300 år sedan så förstod blivande danskar, svenskar och norrmän varandra bättre än vad vi gör i dag.
  3. Skillnaderna som vi nu upplever som besvärande, till exempel att svenskar inte förstår danskar, beror på utvecklingen under medeltiden och nyare tid.

Tidigare bör de snarare ha varit som mellan de svenska dialekterna i dag, inte större än till exempel mellan uppländska och västgötska. Under medeltiden hände dock något med det gemensamma språket. De långvariga krigen mellan Danmark och Sverige ledde till att länderna långsamt började skapa egna identiteter.

-Det pågick ända fram till Gustav Vasa då man medvetet skapade ett eget språk. Dels för att distansera sig från Danmark men också för att knyta centralmakten hårdare till Stockholm. Norrmännen behöll språket tills de blev “fördanskade” och islänningarna har behållit det fram till i dag. Vardagsspråk I boken lägger Rune Palm stor vikt vid vikingarnas vardagsspråk och ger exempel på såväl rent vikingasnusk som mer högstämd poesi.

Vikingarna var inte alls de ordkarga typer runstenarna kan ge sken av, understryker han. -En av mina favoritteorier är att de var lika komplexa som vi. Det fanns både rätt korkade typer och oerhört förfinade intellektuella män och kvinnor som älskade att formulera sig.
Visa hela svaret

Vad hette vikingar i efternamn?

Vanliga vikinganamn var Harald, Björn, Gunnar, Grim, Tyra, Hedda och Idun. Här nedanför hittar du andra tips på vikinganamn för pojkar och flickor.
Visa hela svaret

Hur långa var vikingarna?

Hämndlysten engelsk kung slaktade obeväpnade vikingar Arkeologerna var nästan klara med utgrävningarna bakom universitetsbyggnaden St. John’s College i centrala Oxford när skelettdelarna blev synliga. Först ett kranium, sedan revbenen från en bröstkorg och till sist ett par tjocka lårben.

Redan från början förstod vi att det handlade om minst fyra skelett. Men därefter kom det bara fram fler och fler”, säger den brittiska benexperten Ceri Falys som var med om att göra det sensationella fyndet år 2008. Arkeologerna fick fram totalt 35 skelett som låg huller om buller i mass­graven. Närmare undersökningar av benen visade senare att de döda blivit nedhuggna och nedstuckna i ett veritabelt blodbad.

Cirka 20 av skeletten hade märken efter spjut eller pilar i ryggraden eller bäckenet. Och på 18 kranier fanns sammanlagt 40 skador efter hugg med svärd eller yxa. Vilka offren var och varför de dödats hade arkeologerna emellertid ingen aning om. Först nu anser de sig ha funnit svaret på gåtan. Vad Hade Vikingarna För Kläder Arkeologerna antecknade skelettens position i massgraven innan benen lyftes upp. © Thames Valley Archaeological Services Det skulle ta fyra år av minutiösa undersökningar av vartenda ben innan forskarna lyckats reda ut den mystiska massakern. Skeletten låg begravda i resterna av en så kallad henge – en cirkelrund grav från förhistorisk tid.

  1. Men jordlagret som de döda låg i tydde på att likenplacerats i graven långt senare.
  2. Till arkeologernas stora förvåning fanns det inte ett enda föremål i grav­området som kunde avslöja de dödas identitet – varken gravgåvor, vapen eller ens knappar till kläderna.
  3. Allting tydde på att de döda hade varit nakna eller bara klädda i enkla kläder.

Forskarna hade större framgång när det gällde kol-14-analyser av benen. Proverna visade att skeletten var från omkring år 1000, då anglosaxiska kungar från Wessex i södra England hade kontrollen över större delen av landet. Anglosaxarna tillhörde inte Englands ursprungsbefolkning, utan var nord­tyska germaner som hade erövrat delar av landet 500 år tidigare.

  • Ceri Falys undersökningar av skeletten visade att alla de döda hade varit män i åldern 12–40 år.
  • Alla var kraftigt byggda och hade en genomsnittslängd på 176 centimeter.
  • Medellängden för anglosaxarna på den tiden var bara 172 centimeter.
  • Offren var alltså i genomsnitt fyra centimeter längre än lokalbefolkningen – något som tydde på att de var främlingar.

Den teorin understöddes av det faktum att offren inte hade fått en kristen begravning, utan bara kastats ned hur som helst på varandra utan någon form av värdighet. Angreppet mot vikingarna var ovanligt brutalt. Det vittnar bl.a. skelettet av en cirka 25-årig man om.

  1. Övre, vänstra delen av kraniet bär spår efter tio våldsamma svärdshugg, och övre delen av ryggraden har märken efter spjut.
  2. Vikingen var längre än de flesta i trakten; svärdshuggen mot huvudet har troligen utdelats när han stod på knä eller låg ned.
  3. De olika typerna av stick och slag visar att han blev överfallen av minst två personer.

Enligt forskarna tyder brutaliteten i angreppet på att mördarna inte var professionella krigare, och att de hatade eller var extremt rädda för sitt offer. Alla de döda i massgraven var män, men långtifrån alla – om ens någon – kan ha varit krigare. Det visar bland annat fyndet av en yngling på cirka 18 år.

  • Granskning av skelettet visar att han led av tuberkulos i ett framskridet stadium.
  • Enligt forskarna har han sannolikt haft svårt att röra sig på grund av sjukdomen, och han har troligen hostat mycket.
  • Trots att han var så ung och svårt sjuk blev han ihjälhuggen precis som de andra.
  • Fyndet av förkolnade skelettdelar har varit avgörande för forskarnas försök att klara upp morden på vikingarna.

Ett av de brända offren var en cirka 25 år gammal man, som enligt forskarna måste ha varit en riktig jätte med enorma armar. Både mannens panna och fingrarna på hans ena hand är förkolnade. Forskarna gissar att den döde mannen har legat med pannan och handen ovanpå en brinnande träbit.

En så kallad strontiumanalys av offrens tänder gav forskarna ännu fler ledtrådar. Strontium är ett radioaktivt mineral som avlagras i tänderna under barndomsåren. Analysen kan avslöja var i världen en person har vuxit upp och vad han eller hon främst har ätit. Undersökningen visade att de döda hade ätit mycket fisk och skaldjur.

Detta förbryllade forskarna, eftersom Oxford ligger långt från kusten.

  • Männens längd och deras speciella kost fick forskarna att börja fundera över om de kunde vara vikingar.
  • Enligt de anglosaxiska krönikeskrivarna återupptog både norska och danska vikingar – ledda av vikingakungen Sven Tveskägg – sina plundringståg i England omkring år 1000.
  • Forskarna blev ännu mera säkra på sin sak när strontiumanalysen visade att de flesta av männen troligen hade vuxit upp i ett område i västra Europa som bland annat omfattar den östra delen av Danmark.
You might be interested:  Hur Får Man Bort Svettfläckar På Vita Kläder?

Visa hela svaret

Vilken hårfärg hade vikingarna?

3 saker du inte visste om vikingarna. De var blonda och rödskäggiga, och halsade hellre mjöd än mjölk.
Visa hela svaret

Var alla vikingar blonda?

Vikingarna var inte bara långa blonda nordbor. De var en mix av människor från hela det vidsträckta område där vikingarna handlade och härjade, visar en stor dna-studie.
Visa hela svaret

Vart fanns det mest vikingar i Sverige?

Besök en skånsk vikingaby – Några av Sveriges största och viktigaste lämningar efter vikingarna har hittats i Skåne. Under andra halvan av 1900-talet har borgar, långhus och hela byar rekonstruerats. Att besöka någon av dem i dag är som att kliva rakt in i vikingatiden.
Visa hela svaret

Vad hette Ryssland på vikingatiden?

Benämningar – Riket har i litteraturen varit känt under ett antal olika namn. Några exempel är Kievriket (ryska:, Kievskoje gosudarstvo ), Det fornryska riket (ryska:, Drevnerusskoje gosudarstvo ), Rus (ryska:, Drevnjaja Rus ) och Kievrus (ukrainska: ́ї, Kyjivska Rus ; ryska:, Kievskaja Rus ).

  1. Idag har de tre sistnämnda störst historiografisk spridning.
  2. Ievrus (ukrainska: ́ї, Kyjivska Rus ; ryska:, Kievskaja Rus ) användes första gången 882.
  3. Rus (fornslaviska: ѹ’ eller ѹ’ѧ ѧ, Rou’skaja zemlja ; grekiska: Ῥωσία, Rōsía ; latin: Russia, Ruthenia, Ruscia, Ruzzia ) användes för första gången av Konstantin VII Porfyrogennetos i benämningen De administrando imperio (948-952).

På fornnordiska användes Garðar, senare Garðaríki. Termen Kievrus, som uppkom under första hälften av 1800-talet, har med tiden ändrat innebörd. En av de första som använde sig av termen var Michail Maksimovitj, i sitt arbete Varifrån kommer den ryska jorden (ryska: Otkuda idjot russkaja zemlja, 1837).

  1. Han använde begreppet i snäv geografisk mening, för att beteckna Kievfurstendömet ( Kievskoje knjazjestvo ) i relation till Tjervonrus ( Tjervonaja Rus ), Suzdalrus ( Suzdalskaja Rus ), Moskvarus ( Moskovskaja Rus ), Novgorodrus ( Novgorodskaja Rus ) och andra historiska riken.
  2. Motsvarande användning av termen Rus hade Sergej Solovjov – Kievrus ( Kievskaja Rus ), Tjernigovrus ( Tjernigovskaja Rus ), Rostovrus ( Rostovskaja Rus ) och Suzdalrus ( Suzdalskaja rus ) – liksom Nikolaj Kostomarov och Dmitrij Ilovajskij,

Under andra hälften av 1800-talet fick termen en ny, kronologisk betydelse, som startpunkt för den ryska historien – den första ryska staten. I den meningen slutade Kievperioden ( kievskij period ) vanligtvis år 1169, vilket sätts i samband med den förrevolutionära historiografins uppfattning om flytten av Rus huvudstad från Kiev till Vladimir,

Termen användes också av Vasilij Kljutjevskij, och han inbegrep hela Södra Rus i Kievrus territorium.U.S. Platonov, A.E. Presnjakov och andra författare började i början av 1900-talet använda termen i statlig politisk mening, som en benämning på alla östslavers rike. I den ukrainska nationalistiska historieskrivningen under samma tid var termen Kievrus inte särskilt populär, eftersom den underförstod andra former eller uttryck av Rus (i geografisk eller kronologisk mening).

Grundaren av den ukrainska historiska skolan Mychajlo Hrusjevskyj föredrog termerna Kievriket (ryska: Kievskoje gosudarvstvo, ukrainska: ́ї Kyjivska Rus) eller Ruska riket (ryska: Ruska derzjava, ukrainska: ́ ́ Davnoruska derzjava). Det definitiva fastställandet av begreppet Kievrus (i statlig politisk mening) gjordes, när den sovjetiska akademiledamoten Boris Dmitrijevitj Grekov gav ut sina grundläggande arbeten och senare läroböcker Kievskaja Rus (“Kievrus”, 1939) och Kultura Kievskoj Rusi (“Kievrus kultur”, 1944).

Jag anser det nödvändigt att än en gång påpeka att jag i mitt arbete om Kievrus inte begränsar mig till den snäva territoriella betydelsen (Ukraina), utan istället den vidare betydelsen Rurikättens rike, som motsvarade Karl den stores rike i Västeuropa och omfattade ett väldigt område där sedermera några självständiga riken bildades.
– Grekov, 1939

Vid samma tid införde andra sovjetiska historiker (V.V. Mavrodin och A.N. Nasonov ) termen fornryska riket ( drevnerusskoje gosudarstvo – först skrevs adjektivet med liten bokstav, men snart utvecklades begreppet till ett egennamn). Bland de sovjetiska historikerna användes termen framförallt av V.T.
Visa hela svaret

Hur dog vikingarna ut?

2. Hårdare motstånd – Europas kungariken växte sig större och starkare och gjorde vikingatågen riskabla. Tyska, franska och engelska kungar byggde ut sina försvarsanläggningar och etablerade arméer med välutbildade soldater, som kunde bekämpa vikingarna i de mest utsatta städerna. Därmed blev det mycket svårare för vikingarna att plundra.
Visa hela svaret

Hur många vikingar fanns det i Sverige?

Hur stor var befolkningen i Sverige under vikingatiden? – Sverige fanns inte på vikingatiden men om man menar det landområde som idag är Sverige, bodde här ungefär 100 000 människor, kanske ännu färre. Innan Gustav Vasas regeringstid (1523-1560) hade man inga uppgifter på sådant.
Visa hela svaret

Kan man vara släkt med vikingar?

De allra flesta med svensk bakgrund är ättlingar till vikingatida kungar. En del av oss delar dna med dem, men det bevisar inte att vi är ättlingar till dem, enligt skribenten. Bild: Linda Forsell / SvD / TT Insändare I en artikel i TTELA diskuterades dna-test i samband med släktskap med vikingatidens kungar.

I det sammanhanget kan det förtjäna att påpekas att ett dna-test aldrig kan bevisa att någon är ättling till en viss viking. Det här är en insändare. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vill du svara på insändaren eller skriva en egen? Gör så här. Uppdaterad för 4 år sedan 15:41 – 25 feb, 2019 Det finns tre sorters dna-test: AutoSomal dna, Y-dna och Mitokondrie-dna.

Det första testet är det normala testet för att finna nära släktingar. Det har hög träffsäkerhet två, tre generationer bakåt. Y-dna testar härkomst i manligt led, men flera män kan ha samma Y-dna utan att nödvändigtvis vara nära släkt. Om vi hade ett Y-dna test från en vikingakung hade vissa män kunnat visa sig ha en gemensam förfader tillsammans med kungen, men testet kan aldrig bevisa direkt nedstigande släktskap på så lång tid.

  1. En speciell sorts dna kallas mitokondrie-dna, som alltid ärvs från modern.
  2. Man räknar med cirka en mutation (förändring av dna) vart 400:e år, så det är rätt stabilt.
  3. Till exempel fann man för några år sedan resterna av kung Richard av England.
  4. Det kunde i det sammanhanget visas att en person som är 19:e generationen i rakt nedstigande kvinnligt led efter kung Richards syster hade samma mitokondrie-dna som kung Richard så när som på en mutation.

Teoretiskt skulle vi kunna visa att vi har samma Mitokondrie-dna som en vikingakung, men eftersom en kung aldrig kan föra sitt Mitokondrie-dna vidare så bevisar det alltså bara att vi har en gemensam anmoder med honom. Med andra ord kan släktskap många generationer tillbaka bara fastställas via Mitokondrie-dna eller Y-dna test och dessa test kan aldrig ensamma bevisa direkt härkomst från en viss individ.

Däremot kan de fungera som bekräftelse av en väldokumenterad släkttavla. AutoSomal dna kommer till 50 procent från modern och 50 procent från fadern. I genomsnitt kommer 25 procent från mormor, morfar, farmor och farfar, men teoretiskt skulle det kunna vara så att en person inte får något dna alls från exempelvis sin farmor.

Det beror på att slumpen avgör vad vi ärver två generationer bakåt. Ju fler generationer bakåt desto kortare strängar dna ärver vi, men ju kortare strängen är desto sannolikare att den kopieras oförändrad till nästa generation. Av det skälet delar vi strängar dna med en stor mängd personer utan att nödvändigtvis vara nära släkt med dem.

Detta är orsaken till att vi som gjort testet ser en helt orimligt stor mängd personer som skulle kunna vara bryllingar. Att slumpen avgör vad vi ärver från tidigare generationer betyder att släktskap via släkttavlan och släktskap enligt dna aldrig får blandas samman. Vikingatiden är runt 30 generationer tillbaka.

På så många generationer har vi hypotetiskt mer än en miljard olika förfäder, om ingen inavel skett. Det betyder att de allra flesta med svensk bakgrund är ättlingar till vikingatida kungar. En del av oss delar dna med dem, men det bevisar inte att vi är ättlingar till dem.
Visa hela svaret