För algen Kläder, se Blåstång, Kläder är relativt mjuka föremål som människor bär på kroppen, De används som skydd (mot värme, kyla, väta eller insyn – klädda människor upplever sig oftast mindre utsatta för andras kritik än nakna ) eller som prydnad, Kläder kan även markera samhällelig status,
Visa hela svaret

Vad betyder kläder för oss?

. Vad kläderna säger om bärarens personlighet – – Olika färger kan berätta vad du känner eller vilken typ av personlighet du har. Men även andra detaljer, som material och som vilka accessoarer du bär till din look, spelar också roll. Det handlar även om när du bär någonting, och varför du bär det.

Lär du dig för dig själv eller för andra? Beroende på om du väljer att klä dig i en vit skjorta, svarta byxor och skinnskor eller en färgglad, mönstrad klänning med chunky sneakers så signalerar det om din personlighetstyp är introvert eller extrovert för just den dagen. Det handlar även om när du bär någonting, och varför du bär det.

Klär du dig för dig själv eller för andra?
Visa hela svaret

När började man ha kläder på sig?

Det är ingen som vet när människor började använda kläder. Men man har hittat synålar av ben som är mer än 30 000 år gamla. Kläder har ofta använts för att tala om vem man är. Förr i tiden syddes kläder för hand.
Visa hela svaret

Hur gjorde man kläder förr i tiden?

Vem ska bära byxorna? – De hästburna nomadfolk som levde på stäpperna mellan Europa och Kina gjorde en ny uppfinning – byxorna. Att sitta till häst utan byxor var opraktiskt eftersom huden på lårens insidor skavdes av. Med hästfolket skyterna kom byxorna till Europa.

• De första européer som började använda byxor var de kelter och germaner som bodde norr om Grekland och romarriket.
• I norr var det kallare än vid Medelhavet, och byxorna var en välkommen uppfinning.
• Historikern Polybios skriver på 200-talet f.Kr att folk norrut bär ett plagg som kallas paison eller persiska byxor.

Grekerna hade också kontakter med skyter, men grekerna var inte intresserade av det nya plagget. Ett undantag var Alexander den store, som lät sina kavallerister bära byxor. I romarriket började byxor bli allmänt kända i slutet av 200-talet f.Kr. I norra Europa använde de romerska legionärerna det nya plagget, i alla fall vintertid.

Byxorna kom i norra Europa att bli ett manligt plagg, själva symbolen för manlighet. Kyrkan spelade stor roll och tolkade Femte Moseboks förbud mot att använda det motsatta könets kläder som att kvinnor inte fick bära byxor. I andra världsdelar gick det däremot bra. Inuiternas kvinnor bar byxor liksom kvinnorna i flera områden i Central- och Östasien.

Det ansågs att den som bar byxorna i en familj bestämde. Under medeltiden var det populärt att berätta historien om den tyranniska hustrun i byxor som tvingade sin byxlöse man att utföra sysslor i hushållet. Det ansågs också oanständigt att kvinnorna visade benen.

Fram till 1500-talet bar man med sig sina småsaker i påsar som fästes vid bältet. Under andra hälften av 1500-talet kom en uppfinning; byxorna försågs med fickor! Från slutet av 1800-talet började alltfler svenskar – både män och kvinnor – att gymnastisera och dessutom började alltfler cykla. I båda fallen insåg alla att långa kjolar var opraktiska plagg i sammanhanget.

Men först omkring 1970 ansågs det självklart att kvinnor som gymnastiserade eller åkte skidor kunde visa sig i byxor. Men långbyxor till vardags var en annan sak. Under andra världskriget 1939-1945 ryckte många kvinnor in på manliga jobb, eftersom männen låg i beredskap.

Då började det bli alltmer accepterat att kvinnor bar långbyxor vid vissa arbeten. Filmer från USA visade upp stjärnor som Greta Garbo och Katherine Hepburn i långbyxor, vilket hjälpte till att förändra synen på kvinnor i det plagget. Men på kontor gällde fortfarande kjol eller klänning, och på restauranger kunde kvinnor i byxor bli avvisade.

Först efter 1969 började fler och fler kontor acceptera att den kvinnliga personalen bar långbyxor.1978 utbröt en ny byxstrid när det visade sig att bara männen på sjukhus hade rätt att arbeta i byxor. För kvinnorna krävdes specialtillstånd. Men den bestämmelsen togs snabbt bort.
Visa hela svaret

Varför har man på sig kalsonger?

Underklädernas historia Underkläder kallades länge för “de onämnbara”. De skulle varken synas eller talas om. Ändå har de i alla tider speglat vår syn på kropp och hälsa, mode, moral och social status. Få medeltida underkläder finns i dag bevarade. Så mycket vet man dock att närmast kroppen bar kvinnor en särk och män en skjorta, helst av mjukt och lättvättat linne eller ylle, en sed som levde kvar under många hundra år.

1. När det gäller trosor och kalsonger var det sämre ställt.
2. Först under 1800-talets slut började kvinnor mer allmänt skydda lår och underliv med underbyxor, medan herrkalsongen generellt kom i bruk några decennier tidigare.
3. Skepsisen gentemot i synnerhet det nya kvinnoplagget var länge stor.
4. Ännu vid sekelskiftet 1900 betraktades det på sina håll som oanständigt och onödigt.

“Fruntimmerskalsonger” associerades med lättklädda kabaré- och teateraktriser, men tveksamheten hade även praktiska orsaker. Kvinnor hade tidigare klätt sig med lager på lager av underkjolar (den innersta fungerade bland annat som menstruationsskydd) och vintertid en värmande “stubb” – det vill säga en vadderad eller stickad underkjol.

• I förnämare kretsar användes ibland även mamelucker med öppen gren.
• Sina behov uträttade man vanligen stående med benen brett isär, något som den nya underbyxan satte stopp för.
• Män å sin sida hade nöjt sig med att svepa långskjortan om skrevet under byxan, medan det inte var ovanligt att bönder trädde flera par byxor utanpå varandra.

I den nyligen utkomna boken Underkläder – en kulturhistoria delar Britta Hammar och Pernilla Rasmussen upp de delikata plaggen i två grupper. Linne, särk, skjorta, kalsonger och underbyxor skulle skydda och värma kroppen, men också skydda de yttre, sällan tvättade kläderna från kroppens utsöndringar.

1. Medan dessa plagg under flera sekler knappt påverkades av modets växlingar, förhöll sig saken annorlunda med de underkläder vars syfte var att forma kroppen och klädnaden så att de stämde överens med tidens ideal.
2. Till dem räknas bland annat snörlivet, korsetten, krinolinen och inte minst behån, 1900-talets egen uppfinning.

När skräddarkonstens utveckling under 1300- och 1400-talen bidrog till ett allt mer kroppsnära mode växte även kraven på underklädernas utformning. Särskilt inflytelserikt blev 1500-talets spanska hovmode, som föreskrev en konformad och stel överkropp.

Inom förnämare kretsar sydde man in styvnader av olika slag, däribland valben, i de hårt stärkta klänningsliven och snart började man även använda sig av lösa snörliv. Dessa pressade brösten ut åt sidorna – en smal och plattbröstad silhuett associerades med ungdom och hög samhällsklass. Under 1700-talet var snörlivet det dyrbaraste plagget i den kvinnliga garderoben och utgjorde skräddarmästarens mest avancerade uppdrag.

Efterfrågan på de böj­liga valbenen blev omfattande och ledde periodvis till en sådan intensiv jakt att valbeståndet i de europeiska och atlantiska farvattnen kraftigt minskade. Det figursydda snörlivet med kanaler för valben och planschetter (ett slags långa, vertikala metallinjaler) fyllde flera funktioner.

Bärarinnans påtvingade raka hållning och det fasta underlaget utgjorde inte bara en nödvändig grund för tidens tunga, yttre dräkter, utan ansågs även signalera en kvinnas sociala position och moral. Under snörlivet bars alltid linnesärken, på synliga ställen kantad med hemsydda spetsar. Ekonomisk hushållning var a och o, också i mer välbärgade samhällsskikt där fruar och döttrar ägnade stor del av sin tid åt sömnad av familjens underkläder.

De påkostade snörliven nöttes genom generationer. I lägre samhällsklasser dög också läder, som den lokala skomakaren eller skräddaren kunde sy till. Tron på den hårda snörningens goda effekter var allmänt spridd. Medan spädbarnen lindades brukades snörningen på både små och stora barn fram till 1700-talets slut, allt för att kroppsväxt och hållning skulle få stöd.

1. Även män använde sig av snörliv, gömda i västens fram- eller bakstycke, alternativt i officersbyxans linning.
2. Men det var inte bara livet som var styvat i 1600- och 1700-talens formella dräkter.
3. Från 1500-talets spanska hovmode kom även styvkjolen, vars omfångsrika vidd uppnåddes med rottingringar eller valben.

Syftet var att hålla ut dräktkjolen ordentligt från kroppen så att den skulle få ett fritt fall, en effekt som understöddes med hårt stoppade tygrullar som fästes runt höfterna. I Skåne gick de populärt under namnet “pölsa”. Styvkjolen, som användes tillsammans med ett flertal underkjolar (i Frankrike ofta tre lager, benämnda “den blygsamma”, “den lättsinniga” och “den hemliga”), blev framför allt i de europeiska hovdräkterna ett långlivat underplagg.

Men skicket spred sig även till de lägre samhällsskikten, något som den svenska staten under 1700-talets hårda krigsår bevittnade med förtret. Med den så kallade Överflödslagstiftningen skulle modets lyx och utsvävningar hållas i schack med skatter och dyra böter.1766 förbjöds styvkjolen helt för svenska kvinnor, utom vid hovet.

Med Gustav III:s dräktreform 1778 infördes sedan en ledigare klädsel för både kvinnor och män. Själv njöt kungen av att gå klädd i följsamma trikåkläder, framförallt åtsmitande silkespantalonger. Under dessa bar han sannolikt enbart en suspensoar. (När kungen dog hade han arton suspensoarer i sin garderob.) Den höll vitala delar på plats och var mindre synlig och skrymmande än knöliga knäkalsonger.

“Majestätet var möjligen också plågad av bråck och suspensoaren både hjälpte kroppen och bättrade på utseendet”, skriver Hammar och Rasmussen.1700-talets dräktskick ställde stora krav även på manskroppen, och Europas modemedvetna överklassherrar använde inte sällan lösvader eller specialförstärkta strumpor för att få önskad muskulär profil under de åtsittande knäbyxorna.

Även kvinnor nyttjade lösa kroppsdelar. Vid 1700-talets slut samlades kjolarna runt bakdelen, som framhävdes med så kallade “lösrumpor”. Det var små kuddar som monterades bak vid ryggslutet för att ge kjolen rätt fall. Under 1800-talet förvandlades så snörliven till regelrätta korsetter.

Deras tekniskt förfinade konstruktion möjliggjorde en allt hårdare snörning, medan bröstens rundning nu pressades uppåt och underströks. Trots läkarkårens varnande protester – allt från järnbrist och TBC till matsmältningsproblem, hysteri, kättja och depression ansågs kunna härledas till detta skadliga plagg – blev korsetten oerhört populär, inte minst genom en begynnande industriell massproduktion runt seklets mitt.

(Faktum är att korsetten i olika former skulle leva kvar fram till 1960-talets slut, med stark draghjälp av den franske modeskaparen Christian Diors utpräglat feminina efterkrigstidsstil “The New Look”.) Den vidjesmala midja som korsetten frambringade – maximalt 50 centimeter i midjeomfång ansågs acceptabelt enligt samtida ideal – accentuerades runt 1850- och 60-talen ytterligare av krinolinen, vars korgliknande konstruktion av metallringar gav kjolarna en uppseendeväckande volym.

I själva verket kom denna opraktiska nyhet – svår att handskas med i mindre möblerade rum, för att inte tala om i droskor eller på picknickar i det gröna – som en befrielse för överklassens kvinnor som dittills tvingats bygga upp klänningsvidden med upp till sju stycken underkjolar, en tung belastning för höfter och rygg.

Motkrafter till dessa modets överdrifter började emellertid mobilisera sig.1886 bildades Svenska Dräktreformföreningen med Ellen Key i spetsen. Istället för den föga jämställda modedräkten med tillhörande korsett och underkjol förespråkade föreningen en ledigare stil, med linne och benplagg (det vill säga underbyxor) som bekvämt underställ.

Deras så kallade “reformliv” stödde på ett behagligt sätt midja och byst, och blev under 1900-talets början allt mer efterfrågat. Samtidigt drogs den vanliga korsetten neråt midjan och lämnade brösten utan stöd. Under 1900-talets första decennier lanserades därför bysthållaren – behån, som snart fick ett massivt genomslag.

Länge bars den tillsammans med en åtsittande gördel som höll in midja och höft. Vid den kunde även de än så länge resårlösa strumporna praktiskt fästas, varpå de traditionella strumpebanden blev överflödiga. För herrarnas del moderniserades garde­roben av det sena 1800-talets t-tröja (vilken först lanserades 1871 i USA av Fruit of the Loom, och bars som underplagg av soldaterna under ) och 1930-talets amerikanska jockeykalsong med praktisk Y-front.

Under följande decennier gjorde nya, elastiska konstmaterial sitt intåg. Rayon, nylon, polyester, akryl och lycra gav med sina tunna, syntetiska fibrer bättre elasticitet och passform. Lämpade för massproduktion spred de silkets och sidenets glamourösa känsla till de breda folklagren, och stod på 1940-talet bakom nylonstrumpornas revolutionerande genombrott.

Först på 1950-talet presenterades trosan i vår moderna bemärkelse. Under 1960-talet konkurrerade slutligen lätta, praktiska underkläder i färgglad bomullstrikå ut såväl figurtrimmande korseletter som byxgördlar, medan minikjolsmodet gjorde den tunna strumpbyxan till en given succé.

Redan i slutet av decenniet kom dock en ny produkt som skulle kontrollera de kvinnliga kurvorna – Wonder-bra, en push up-behå med bygel, vars växande popularitet spelat en central roll för 1990- och 2000-talets smärta men storbystade kvinnoideal, medan stay-in-place-strumpbyxan har övertagit trosgördelns funktion.

Korsetten och lösvaderna är visserligen borta, men kraven på en välformad kropp har knappast minskat under seklet som gått. Hemligheten bakom vår tids slanka silhuett – eller muskelkorsett – stavas numera dock snarare fysisk träning, diet och plastikkirurgi.

Samtidigt har kalsonger, trosor och behå med de senaste årens mode definitivt lämnat det onämnbaras regioner för en trendmedveten offentlighet. Att läsa: Underkläder – en kulturhistoria (2008) av Britta Hammar och Pernilla Rasmussen, The Corset – a cultural history (2001) av Valerie Steele och A century of lingerie (1997) av Karoline Newman och Karen Bressler.

Publicerad i Populär Historia 12/2008 : Underklädernas historia
Visa hela svaret

Varför ska man ha underkläder?

I alla tider har kvinnokroppen formats och formats om, täckts, visats upp, klätts in och snörats åt. Dagens inlägg handlar om modehistoria och den del av modet som vi sällan får se – underkläder. – Varför underkläder? Oavsett tidsperiod har underkläder haft liknande funktion och syfte. Barbie Nox, Glassbook 2018. Renlighet, Idag känns det självklart att byta underkläder dagligen, men när började man med det? För att förstå underklädernas funktion genom historien, måste vi först förstå synen på kroppen och renlighet. Att vara ren handlade länge inte om att tvätta sig – att tvätta kroppen med vatten ansågs länge rent av ohälsosamt – utan att inte låta kroppens vätskor och dofter komma i kontakt med kläderna.

Eftersom klädtvätt var ett mödosamt arbete och antalet klädesplagg en kvinna ägde var få, tvättade man så sällan som möjligt. Visst fick man fläckar, men de togs bort med ättika och ammoniak. Hur skulle då kroppsutsöndringarna hindras från att nå kläderna? Lösningen – att bära en underskjorta! Istället för dagens underkläder bars en lång skjorta eller särk med långa ärmar, så kallad chemise, närmast huden.

Skjortan var tillverkad i tunn ull eller lin och byttes så ofta man kunde och hade råd med. Underlivet var med andra ord bart, och kom att vara så fram till slutet av 1800-talet. Först då introducerades underbyxan, som knappast såg ut som dagens tajta, korta trosa. Korsett, ca 1790. Att forma kroppen, Kvinnors kroppar har i alla tider försökt stöpas om med olika slags formande underkläder, som korsetter, krinoliner och olika kudd-anordningar på rumpa och höfter. Den smala midjan och vida kjolen var mode redan på 1500-talet, en silhuett som höll i sig fram till sent 1800-tal – som igen fick ett uppsving med Diors The New Look 1947.

Över den tunna linne-chemisen bars en korsett: ett formande plagg som höll in midjan, stärkte hållningen och plattade till eller pushade upp bysten beroende på den kroppsform man ville åt just då. Kjolvolymen skapades antingen genom att bära många lager underkjolar, eller av en styvkjol förstärkt med valben eller rottingringar i olika former.

Här finns en nytta med korsetten – eftersom kjolarna och de olika volym-anordningarna var tunga, kunde de vila på korsetten i midjan som då avlastade en del av vikten. Utan korsett, ingen enorm kjolvidd. På 1900-talet försvann korsetten mer och mer, och så även den vida kjolen, men midjan fortsatte att formas med olika slags gördlar och brösten kom att få eget stöd genom den nya uppfinningen behån, Korsetter från 1947 och sent 1700-tal Lyx á la 2000-tal. Underskjorta, ca 1650. Underkläder som social markör, Kläder, och underkläder, har alltid fungerat som ett sätt att separera olika grupper från varandra, men vad som ansetts “god smak” har skiftat. Idag är kanske idealet ett matchande set sidenunderkläder på en jämn, slät, hårlös kropp, utan skavanker eller doft.

Förr var idealet något annat. Ju rikare du var, desto fler skjortor hade du att välja mellan, helst tillverkade i det vitaste linnetyget eller i den nya, importerade bomullen som nådde Europa i mitten av 1600-talet. Underskjortan var således ett statusplagg. Tunna material som lin och bomull ansågs lyxigast (inte minst eftersom löss hellre valde ull.).

Skjorttyget kunde vara broderat och hade gärna spetsdetaljer vid ärmslut och halskrage, som fick synas under nästa lager kläder. Ju mer delikat spets, desto lyxigare. Närmast kroppen, Vi kan enkelt föreställa oss hur människor, kläder och möbler måste ha luktat i en tid utan rinnande vatten och toaletter, med trångboddhet och sjukdomar. Kanske sågs kroppens dofter mer naturliga i en tid när de alltid var närvarande? Doft var inte önskvärt men tvättades inte bort, utan doldes av olika parfymer, oljor och puder (av de som hade råd).

Det är först under sent 1800-tal som smutsen blir en tydlig markör för att skilja rik från fattig. Hygien blir en statusmarkör: ett sätt att skilja sig från det opassande och osmakliga och visa upp en anständig, ren, pryd kropp. I “Husmoderns Lexikon för Etikett och God Ton” från 1938 kan läsas: “kultiverade personer bada dagligen eller minst en gång i veckan”.

Och så idag. Hur ser dina underkläder ut? Använder du Spanx och shapewear ? Bär du dem för att kläderna ska falla snyggare, eller för att hålla in oönskade fettvalkar? Hur ofta tvättar du dig och dina kläder? Känner du dig extra fin när du har på dig underkläder i exklusiva material, även om ingen ser dem? Vad kommer framtidens människor säga om våra underkläder? Läs mer om underklädernas historia: C.
Visa hela svaret

Är kläder teknik?

Är kläder teknik? Absolut. Tänk på alla uppfinningar som finns i våra kläder – som knappen, fickan och blixtlåset. Tack vare våra kläder kan vi också jobba och bo på platser som annars hade varit omöjliga.
Visa hela svaret

Vad säger kläder?

När vi ser en person så drar vi slutsatser om vem denna är utifrån klädval. Kläder signalerar sådant som status, klasstillhörighet och makt. Det finns de som går så långt att de hävdar att vi bör se upp med vilka färger vi klär oss i. Rött är till exempel en färg som anses varm och energisk, men ett plagg i denna färg kan även uttrycka aggressivitet eller trotsighet.

På samma sätt kan en brun kostym göra att bäraren upplevs som jordnära, men färgen kan även signalera att bäraren är tråkig eller till och med saknar humor. För den som är politiker eller representerar ett företag så kan det vara extra intressant att klä sig rätt. Kläder kan utstrålar pondus och det är sällan lönsamt att klä sig ovårdat när man ska närvara vid ett affärsmöte.

För en nybliven företagare är det inte alltid lätt att få budgeten att räcka till allt, fakturaköp är ett enkelt sätt att få in pengar till företaget, De flest är nog överens om att det är viktigt att klä sig enligt de gällande koderna i den aktuella branschen. Ett tillfälle när många funderar på hur de ska klä sig är första dagen på en ny arbetsplats. Man vill varken vara för hafsigt klädd eller vara alltför uppklädd. Klädkoderna varierar mellan olika arbetsplatser men de är även föränderliga över tid. Under slutet av 1900-talet och början på 2000 talet rådde de så kallade dotcom-företagens glansdagar.

Under den här perioden ansågs det i vissa kretsar vara coolt och revolutionerande med en avslappnad klädstil. När IT-bubblan sedan sprack så såg man en tillbakagång till en mer klassisk stil med kavajer och skjortor. Det finns även kläder som hjälper oss i vardagen. Hattar är inte endast ett snyggt modeattribut utan de har i många fall utvecklats för att fungera som solskydd.

Dagens moderna UV-kläder tagits fram för att skydda mot solens strålar. Kläder kan även vara ett hjälpmedel vid handikapp. Nu rapporteras det om att det snart finns smarta kläder som hjälper dövblinda till bättre kommunikationsmöjligheter. Det finns även ett svenskt företag som tagit fram en slags dräkt som hjälper den med spasticitet.
Visa hela svaret

Varför köper vi egentligen kläder?

Varför köper vi så mycket saker? Du stirrar på kassarna med utrensade kläder och prylar och ser tusenlapparna som istället skulle kunna gett dig en resa, roliga upplevelser med familjen eller varit siffror på ditt bankkonto. Nu hoppas du kunna få tillbaka åtminstone en liten del för att väga upp dina tidigare dåliga beslut och felaktiga köp.

Jakten på en bra deal. Många människor motiveras till köp av att göra en riktigt bra affär snarare än att tillfredsställa ett konkret behov. Jakten på ett riktigt bra pris och känslan av att ha fyndat driver konsumtionen. Mentala kryckor. Konsumtion för att känna sig säkrare, tryggare och mer förberedd vid nya utmaningar. Allt från nya kläder inför ett nytt jobb, eller ny teknisk pryl eller plagg inför en ny träningsform. Låg tröskel. Låga priser får oss att tro att vi gör en bra affär och ger en känsla av att vi är smarta konsumenter. Det kan till och med upplevas som att vi sparar pengar på att shoppa på rea, trots att vi de facto spenderar pengar.

Emotionell tröst eller belöning, Shopping ger oss energi, tröst, hopp, trygghet, mod och andra egenskaper vi människor ofta önskade att vi hade mer av. Men det aktiverar även hjärnans belöningssystem genom att trigga utsöndring av signalsubstansen dopamin, vilket gör att vi upplever ett litet rus av att konsumera. Status, tillhörighet och identitet, Vi påverkas i hög grad av vår närmaste omgivning och deras krav, kultur och förväntningar. Vi vill känna tillhörighet och gemenskap med andra, vilket gör oss mottagliga för det som vår referensgrupp konsumerar. Utöver grupptillhörighet är social status en stark drivkraft för hur och varför vi konsumerar, vilket är applicerbart på allt från bostäder, bilar, klockor, kläder och tekniska prylar.

Ytterligare några anledningar skriver vi om i vår bok, Ovannämnda punkter kan vara extra viktiga att ha med sig inför höstens black friday. När marknadsförarna vill få dig att känna att du gör en bra deal, att du bör belöna dig med det här, eller höja din status med det där, och genom att sänka priset sänker de tröskeln till att trycka på köp-knappen.
Visa hela svaret

När började kvinnor bära trosor?

Underbyxor för kvinnor – Även kvinnor använde olika typer av höftskynken i olika kulturer genom historien men det var först under 1700-talet som något som skulle kunna kallas för underbyxor för kvinnor dyker upp i Västvärlden, men de var fortfarande sällsynta.

Istället använda man många lager av underkjolar, Först var det överklassens kvinnor som började använda benklädnader i mjuk batist, Det sägs att Napoleons drottning Josephine ska ha varit en föregångare. Först mot andra halvan av 1800-talet började kvinnor mer allmänt bruka sådana underplagg, men fortfarande i början av 1900-talet fanns det kvinnor som inte bar underbyxor under kjolarna.

I delar av samhället fanns det en skepsism mot det nya plagget “fruntimmerskalsonger” och de ansågs vara både oanständiga och obekväma. Att många kvinnor uträttade sina behov stående, med benen isär var nog också en orsak till att de upplevdes som onödiga.

De första benunderkläderna för kvinnor hade långa ben och var vanligtvis öppna i grenen, och kallades därför ibland för “öppetbyxor”. De var ofta sydda i linne och bomull, eller i ylle för vinterbruk. Bara rika personer hade råd med importerat silke. Med industrialismen växte textilindustrin fram och i mitten av 1800-talet producerades mängder av engelskt broderi och spetsar till lägre priser som man prydde de långbenta underbyxorna med. Reklam från 1971 för trosor av typiskt snitt och mönster för sin tid. När modet förändrades på 1920-talet förändrades även underbyxorna och nya tygkvalitéer tillät plaggen av bli mer kroppsnära. Tygerna gjordes i en mängd olika färger och var ofta blommönstrade.

Ett av de nya materialen var bomullstrikå vilket blev populärt för underkläder. Dessa underbyxor förseddes gärna med resårband i midjan, och ibland även i benen, vilka gick ner en bit på låret. På 1930-talet fick underbyxorna kortare ben, vissa försedda med spetsapplikationer och kunde säljas i “set” med linne.

På 1950-talet blev nylon och andra konstfibermaterial populära, vilket tillät att skapa starka underkläder med mönsterstickningar och spetsar. Det är mot slutet av 1950-talet som “trosan” lanserades, vilket var en mindre och mera kroppsnära underbyxa.
Visa hela svaret

Är mode för alla?

Mode är rätt när det känns rätt. Vi brinner för att alla, oavsett ålder, kön och storlek, ska hitta kläder som passar och stärker självförtroendet. Välkommen in till oss! På 1950-talet när Per-Olof “Pelle” Ahl grundade Kappahl var utbudet av vinterkappor tunt. Många kvinnor hade svårt att hitta en kappa i rätt storlek med bra passform. Dessutom var kappan en jättelik, ibland omöjlig, investering på den tiden. Pelle Ahl gjorde utbudet tillgängligt för alla, oavsett kropps- och plånboksstorlek.
Visa hela svaret

Vad ger uniformer för signaler?

den 8 augusti Fråga 2002/03:1288 av Torkild Strandberg (fp) till justitieminister Thomas Bodström om polisens uniformer Rikspolisstyrelsen har föreslagit att det ska bli tillåtet för poliser att i sitt arbete bära vissa etniska och religiösa kläder @ till exempel huvudduk eller turban.

• Anledningen är att polisen säger sig vilja visa att man accepterar olika etnisk bakgrund och religiös tillhörighet.
• Ett av de viktigaste syftena med en enhetlig uniform är att den enskilde polisens religiösa eller politiska livsåskådning inte ska ha någon betydelse.
• När den enskilda polisen möter allmänheten ger uniformen en tydlig signal att vederbörande är en myndighetsperson som ytterst representerar samhället och våra gemensamma lagar.

Förslaget från Rikspolisstyrelsen väcker frågan om var man ska dra gränsen för vilka etniska och religiösa kläder eller symboler som får bäras, och vem som ska dra den gränsen. Alla ska kunna vara övertygade om att man får samma bemötande, oavsett vilken polisman man stöter på.

Man ska inte bilda sig en uppfattning om en polisman på religiösa eller etniska grunder. Det är av stor betydelse att polisen i Sverige breddas, så att poliskåren bättre speglar befolkningssammansättningen i vårt land. För att detta ska bli möjligt krävs snarare att polisens antagningsprocess moderniseras än att kravet på en enhetlig uniform slopas.

Vad avser justitieministern att göra för att polisen i Sverige även i fortsättningen ska bära en enhetlig uniform? Frågan är besvarad
Visa hela svaret

Vad ger kläder för signaler?

När vi ser en person så drar vi slutsatser om vem denna är utifrån klädval. Kläder signalerar sådant som status, klasstillhörighet och makt. Det finns de som går så långt att de hävdar att vi bör se upp med vilka färger vi klär oss i. Rött är till exempel en färg som anses varm och energisk, men ett plagg i denna färg kan även uttrycka aggressivitet eller trotsighet.

På samma sätt kan en brun kostym göra att bäraren upplevs som jordnära, men färgen kan även signalera att bäraren är tråkig eller till och med saknar humor. För den som är politiker eller representerar ett företag så kan det vara extra intressant att klä sig rätt. Kläder kan utstrålar pondus och det är sällan lönsamt att klä sig ovårdat när man ska närvara vid ett affärsmöte.

För en nybliven företagare är det inte alltid lätt att få budgeten att räcka till allt, fakturaköp är ett enkelt sätt att få in pengar till företaget, De flest är nog överens om att det är viktigt att klä sig enligt de gällande koderna i den aktuella branschen. Ett tillfälle när många funderar på hur de ska klä sig är första dagen på en ny arbetsplats. Man vill varken vara för hafsigt klädd eller vara alltför uppklädd. Klädkoderna varierar mellan olika arbetsplatser men de är även föränderliga över tid. Under slutet av 1900-talet och början på 2000 talet rådde de så kallade dotcom-företagens glansdagar.

Under den här perioden ansågs det i vissa kretsar vara coolt och revolutionerande med en avslappnad klädstil. När IT-bubblan sedan sprack så såg man en tillbakagång till en mer klassisk stil med kavajer och skjortor. Det finns även kläder som hjälper oss i vardagen. Hattar är inte endast ett snyggt modeattribut utan de har i många fall utvecklats för att fungera som solskydd.

Dagens moderna UV-kläder tagits fram för att skydda mot solens strålar. Kläder kan även vara ett hjälpmedel vid handikapp. Nu rapporteras det om att det snart finns smarta kläder som hjälper dövblinda till bättre kommunikationsmöjligheter. Det finns även ett svenskt företag som tagit fram en slags dräkt som hjälper den med spasticitet.
Visa hela svaret

Hur påverkar mode oss?

En trend är i detta sammanhang en långsiktig förändring av något som händer i samhället. Ofta delas trender upp i så kallade megatrender och trender. Megatrender är övergripande, i många fall globala krafter som påverkar oss på kort och lång sikt. De har påverkan på invånare, företag, ekonomin, miljön och samhället. Vi har en begränsad möjlighet att påverka dem.
Visa hela svaret

Camilla Westergren